Vilka stora framtida mål har du?
-Att så småningom komma med i SOK:s Topp- och Talangprogram för att få möjlighet att kvalificera mig till ett framtida OS.

Ligger OS i London 2012 inom räckhåll?
-Njaa, 5 år dit, det kanske är i knappaste laget...

Slutligen, har du fått några blomkålsöron ännu...kan inte se några, hehe...
-Ja, faktiskt, jag har blivit opererad en gång. Den broskbildning som bildas av alla slag jag får mot öronen och vid kontakten mot mattan och det gjorde att jag inte kunde höra på det örat. Men det är bra nu..

Då säger jag Tack och Lycka till vid sommarens stortävlingar till Evelina Gryvik, 17 år om några dagar.
 

Originalversionen av denna folksaga
Det var en gång en hare och en sköldpadda som tvistade om vem som egentligen var snabbast av de två. Dom bestämde sig för att ta reda på det genom att tävla mot varandra. Och dom satte iväg…
Haren hoppade iväg från starlinjen med högsta fart mot den avtalade mållinjen. Men det var en varm dag så han stannade för att dricka vatten i en bäck. Eftersom han kände sig så säker på att vinna bestämde han sig för att ta en paus och la sig ned för att vila i skuggan av en buske. Han somnade…
Den långsamma sköldpaddan nådde snart fram till haren och log när han fick se den sovande haren. Han promenerade vidare och nådde mållinjen först medan haren fortfarande sov.
Haren vaknade upp och insåg att han hade förlorat loppet.

Sens moral: Sakta och stadigt vinner loppet.

Kapitel 2
Men det var inte slut på historien!
Haren grämde sig väldigt över att han hade förlorat loppet.
Han satte sig ned och analyserade situationen och kom fram till att han hade missbedömt situationen. Så han bestämde sig för att försöka ta revansch och utmanade därför sköldpaddan ännu en gång. Sköldpaddan samtyckte.
Den här gången sprang han för fullt hela vägen till mållinjen. Han var en odiskutabel segrare.

Harens slutsats: ”Det är OK att vara långsam och stadig—men det är bättre att vara snabb och beslutsam.”

Kapitel 3
Den här gången var det dags för sköldpaddan att fundera på vad som hade hänt. Han insåg att han måste bli mer kreativ och hitta på något knep för att besegra haren. Han tänkte efter en stund och kom på en ny strategi – han utmanade haren att tävla på en helt ny bana. Haren samtyckte, dom ställde upp på starlinjen och på sköldpaddans signal bar det iväg.
Men han kom snart till ett plötsligt stopp vid stranden av en djup flod. Han som inte kunde simma – och mållinjen var vid stranden på andra sidan! Sköldpaddan kom så småningom fram till floden och fann haren promenerandes av och an vid flodkanten med svetten rinnande mellan hans slokande öron. Han kröp förbi haren och gled elegant ned i vattnet.
Haren kokade av ilska medan han såg haren simma mot den andra stranden för att sedan lugnt krypa över mållinjen.

Kapitel 4
Men historien tog ändå inte slut här.
Vid det här laget hade sköldpaddan och haren utvecklat en ömsesidig respekt för varandra och en vänskap hade uppstått mellan dem. Båda skrattade tillsammans över de tre loppen och kom fram till att dom kunde prestera ännu bättre genom att slå sina påsar ihop. Så dom bestämde sig för att göra det sista loppet en gång till – men denna gång som ett team
Återigen sprang haren iväg från starlinjen, men denna gång med sköldpaddan på ryggen.
När dom nådde floden simmade sköldpaddan över med haren på ryggen. När dom nådde den andra stranden bar haren sköldpaddan återigen tills dom nådde mållinjen. Båda satte nya fantastiska personliga rekord i det loppet genom sitt samarbete.

Slutsats: Det är bra att vara väldigt duktig och ha starka personliga kvaliteter och egenskaper.
Men om du tävlar som ett lag blir du ännu bättre!

© J Ammon-Wexler

18 år gammal blev Terry Fox, från en liten ort utanför Vancouver i Kanada, tvungen att amputera sitt högra ben strax över knäet. Medan han låg på sjukhuset blev han illa berörd av att se alla ungdomar och barn som behandlades mot cancer och bestämde sig för att göra något för kampen mot cancer. Kvällen innan operationen hade han läst en artikel om en benamputerad löpare. Han bestämde sig då för att hjälpa till med att samla in pengar till cancerforskningen. Trots handikappet med ett amputerat ben väcktes då idén med att springa tvärs över Kanada för att få uppmärksamhet kring denna sjukdom och för att samla in pengar.

Marathon of Hope var född!

Efter 18 månader av förberedelser och hård träning ställde sig Terry Fox på startlinjen i St. John’s, Newfoundland den 12 april 1980. Till en början utan någon större uppmärksamhet men nyheten spreds och hans löpning kom att kantas av täta åskådarled var han än drog fram. Terry Fox kom att under den här tiden tillryggalägga hela 537 mil genom att springa ett maratonlopp varje (!) dag under 143 dagar i följd - en helt ofattbar prestation inte minst med tanke på förutsättningarna. Tyvärr fick hans löpning avbrytas då man konstaterade att cancern hade spridit sig till lungorna. Terry Fox avled efter 9 månads hård kamp.

Terry Fox kom att hyllas av en hel nation och hans minne lever kvar genom frimärken och andra minnesmärken. British Columbia döpte en bergstopp i Klippiga bergen efter honom, Mount Terry Fox. The Sports Network utsåg honom till Årtiondets Idrottsman och det i konkurrens med bl a Wayne Gretzky och Michael Jordan. 2005 sprangs ett minneslopp till Terry Fox ära, Terry Fox National School Run Day med deltagande från över 9.000 skolor i Kanada och 3 miljoner startande - ett av de största evenemangen någonsin i Kanads historia.

Till idag har det samlats in över 400 miljoner USD till Terry Fox minne över hela världen genom bl a det årliga Terry Fox Run.

"Jag är ingen drömmare och jag påstår inte att detta ska leda till lösningen på cancerns gåta men jag tror på mirakel. Det måste jag göra"